JenCity

Som de flesta nog vet är mina känslor angående att flytta tillbaka hem ganska blandade. Skrivet detta inlägg med tårar i ögonen för jag är så jäkla känslig. Alla som har lämnat LA har sagt att man är ganska deprimerad de sista två veckorna och är känslosam för allt. Och det stämmer. Jag gråter för minsta lilla. Har ju skrivit det till folk hemma att jag är ledsen och så men kanske inte världens gladaste nyhet att få höra det att man är ledsen över att komma hem.

 

Igår sa Julia framför alla vid matbordet att hon hade köpt en avskedspresent till mig. Så var det ett fint guldhalsband där det stod tack för att du är en så fin vän. Och jag brast ut i tårar haha. Avskedet var ju hemskt. Vi kramades och kunde inte släppa varandra. Jag grät och huttrade. Sen gick hon och jag höll för mitt ansikte med händerna och vi fick sista ögonkontakten och hon kutade mot mig och båda brast i gråt. VARFÖR ska det vara så jäkla svårt att säga hejdå? 

 

Hon är den första vännen jag hittade här och vi har varit tajta sen fashionshowen vi gjorde ihop i våras. 

 

Kan inte ens tänka mig att säga hejdå till de jag bor med och de jag har bott med och främst Katy. Vi har en love/hate vänskap men gud vad hon och jag har kommit varandra nära detta halvåret. Hon är den jag berättar allt för här. Allt jag känner och vi pratar varje dag. Denna helgen kommer att bli tuff för jag vet att det kommer att bli min sista fest med alla jag träffar varje dag. Och jag vet att alla kommer att påminna mig och säga: men du åker ju nästa vecka. osv osv och jag kommer att brista återigen precis som förra helgen. 

 

Jag vet att det känns dumt att säga att jag inte längtar hem lika mycket längre för man skaffat sig en trygghet här nu med alla sina nära vänner och de man bor med som man ser varje dag. Folk där hemma vet ju inte hur jag känner mig varje dag, vad jag upplever, vad jag ser och gör. Man har ju skaffat sig ett till liv här nere med. Fått människor man vill ha kontakt med resten av livet. 

 

Men att få komma hem till sina närmsta vänner, sin familj och främst sitt hjärta gör det lite lättare att packa ihop mina saker här och stänga detta kapitel i mitt liv. Men jag hade definitivt gjort om denna resa hundra gånger om.